Varför är näringsfrämjarna så rädda för eget företagande?

Janne Näsström

Publicerades: 10 november, 2013

I Sverige försörjer sig ett antal tusen tjänstemän och politiker på att främja företagande. De har till uppgift att intressera sina medmänniskor för att starta företag och redan aktiva företagare att utvidga sina verksamheter.

Om man lever så här nära oss företagare och ser hur bra vi har det, så borde lusten infinna sig att säga upp sig, skaffa F-skattsedel och ge sig ut på en egen entreprenörsresa.

Men det inträffar sällan. Tvärtom är det så att näringsfrämjande tjänstemän inte släpper greppet om den trygga A-skattsedeln. De fortsätter att främja företagandet från sin anställning. År efter år efter år. Fram till pensionen.

På sin höjd startar de en firma vid sidan om för att främja sina egna ekonomiska intressen. Men i likhet med de flesta som gör samma sak, verkar steget från hobby till heltidsverksamhet vara närmast oöverstigligt.

Vad är det som gör näringsfrämjarna så förskräckta så att de krampaktigt håller sig fast vid anställningen?

Tycker de att deras egen kompetens inte håller måttet? Frågan är då hur de ska kunna hjälpa andra och bättre skickade.

Eller har de sett företagandets baksida, så svart och fasansfull att de själva inte vågar ta steget? I så fall vore det på sin plats att de delar med sig av insikterna.

Näringsministern borde tillsätta en utredning som tar reda på vad som gör landets näringsfrämjare så rädda för eget företagande och utifrån resultatet vidta förbättringar av villkoren.

Målet borde vara så goda villkor att till och med en tjänsteman eller en politiker för den delen vågar ta hela ansvaret för sin försörjning med eget företagande. Utan att ta skydd bakom en livstidspension från riksdagen.