Sätt stopp för politikernas skattplanering

Janne Näsström

Publicerades: 11 augusti, 2015

Härom dagen läste jag i tidningen att det senaste regeringsskift kostade 147 miljoner kronor bara i fallskärmar till politiker och politiska tjänstemän. Och det kommer att bli betydligt mer, eftersom höga politiker oavsett politisk färg utnyttjar trygghetssystemet maximalt.

Fallskärmarna är så utformade att pensionen minskar om den forne politikkerna tjänar pengar på annat håll. Syftet är att underlätta övergången från ett politiskt uppdrag till ett vanligt arbete, inte att ge politikern eller tjänstemannen maximal arbetsfri inkomst.

Politiker av alla kulörer kringgår reglerna på samma sätt. Göran Persson gjorde det liksom Maud Olofsson och nu senast både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. De startar aktiebolag som fakturerar deras olika uppdrag. Sedan tar de ut lågbeskattad vinst istället för lön ur bolaget och behåller full pension tiden ut.

Försvaret brukar vara att förfarande följer gällande lagstiftning.

I så fall så är det hög tid att ändra på lagen, närmare bestämt kapitel 57 i inkomstskattelagen, även kallade 3:12-reglerna. Och göra det på ett sätt som gagnar riktiga småföretagare med aktiebolag.

Mitt förslag bygger på det faktum att lågbeskattad utdelning inte lönar sig förrän ägaren/ägarna tagit ut löner över brytpunkten för statlig skatt, 430 200 kr för innevarande år, vilket är en månadslön på 35 850 kr. Att det inte lönar sig med utdelning innan dess beror på att vinst inte ger några avsättningar till pension eller underlag för sjukersättning.

Det här är mitt förslag.

• Ägare av fåmansföretag måste ta ut lön upp till brytpunkten innan utdelning får göras.

• Upp till en viss nivå kan vinst återföras i ny räkenskap utan bolagsskatt.

• Utdelning beskattas som för andra bolag.

Ändringen försvårar politikernas skatteplanering och förstärker bolagens egna kapital, vilket skapar trygghet för ägare och eventuella anställda i små aktiebolag. Det är också billigare att utveckla sitt företag med eget kapital istället för med banklån.

Politikerna kommer inte att bry sig om förslaget. De ser bara till det egna välbefinnandet och om åtgärder gynnar de viktigaste väljarna, den anställda urbana medelklassen.