Näringsfrämjande enligt planekonomisk modell

Janne Näsström

Publicerades: 16 september, 2013

En uppföljning till mitt inlägg om myndigheter som vaknar för sent och orsakar konkurser genom att finansiera plagiatörer.

Det finns vetenskapligt stöd för mitt påstående. I slutet av 1990-talet gjordes en analys av den näringsfrämjande verksamheten i Sverige. Jag minns inte vem som gjorde den, men däremot att analysen omfamnades av KK-stiftelsen.

Tillspetsat lyder analysen så här:

I Stockholm finns fyra kontor med tjänstemän som sysslar med samma sak. Kontoren heter idag Tillväxtverket, Vinnova, Exportrådet och näringsdepartementet. Alla ägnar de sig år omvärldsanalys, vilket innebär att de spanar efter vilka bidrag som finns att tillgå i Bryssel.

Av fynden blir det program vilka rullas ut som korståg över landet. Vi småföretagare inbjuds till möten hos de lokala näringsfrämjarna och förväntas applådera och göra som det är bestämt i huvudstaden. Annars blir det inga pengar.

Problemet är inte bara att näringsfrämjarna vaknar först när tåget har lämnat perrongen. Ofta finns det inget tåg över huvud taget, eftersom EU-stöden många gånger skapas av politiska skäl utan koppling till någon verklig framtidsmarknad.

KK-stiftelsen uttryckte det lite finare, men innebörden var densamma. De gav i sin tur en grupp högskolor och universitet i uppdrag att vända på steken. Prova hur det fungerar att utgå från företagarnas behov och erbjud dem hjälp att utvecklas efter eget huvud.

Projektet hette krAft och involverade 19 lärosäten och över 600 företag, de flesta små. Jag arbetade med information och utvärdering i projektet.

Det visade sig att även de allra minsta företagarna bär på erfarenheter och kunskaper som får en erfaren forskare att trilla av stolen. Småföretagare springer omkring med nosen i marken och hittar trender och möjligheter långt tidigare än tjänstemännen i huvudstaden.

Metoden att stödja företagare på deras egna villkor visade sig lyckosam. Inte så märkligt eftersom planekonomi, som tjänstemän föredrar, drog sin sista suck 1989.

krAft avslutades 2008. Ingen på de fyra kontoren i Stockholm visade det minsta intresse att ta del av resultaten. Kanske för att duktiga företagare med egna idéer skulle dra undan mattan för deras egen försörjning. Istället fortsätter planekonomin med bidragspengar från Bryssel.