Festivaldöden orsakas av dåligt affärsmannaskap

Janne Näsström

Publicerades: 28 maj, 2013

Sveriges största musikfestival, Peace & Love i Borlånge, har begärt sig själva i konkurs.

Det heter att publiken sviker. Och det här är inte festivaldödens första eller sista offer.

Med anledning av vårt trolleriprojekt har jag granskat de stora festivalernas bokslut, pratat med festivalarrangörer och gjort egna iakttagelser som medarbetare på VisFestivalen i Västervik, den äldsta festivalen av dem alla.

Min slutsats är att det handlar om ändrade köpmönster och dåligt affärsmannaskap. Samtliga festivaler som kastat in handduken har gjort samma fel. Samma fel som allt för många nyföretagare gör.

Vi börjar med köpmönstret. Trenden är sedan flera år att besökarna bestämmer sig allt senare. Förr var VisFestivalen nästan slutsåld i slutet av maj. Idag är det bara halvfullt i början av festivalveckan. Hälften av biljetterna säljs samma dag. Är vädret bra så smäller det bara till och slottsruinen är överfull, regnar det så kommer bara förköpen.

Samtliga festivaler har startat som ideella projekt. Snickare har tagit ledigt ett par veckor för att bygga upp festivalområdet, yrkesmän och kvinnor inom andra områden har gjort samma sak. Det går några år, pengarna rullar in, vinsterna ansamlas. Då är det inte längre så många som vill jobba ideellt.

Peace & Love är ett typiskt exempel på vad som händer. Det är ett aktiebolag och bokslutet för förra året blev nyligen offentligt.

Festivalen 2011 omsatte drygt 100 miljoner och resultatet efter finansnetto 3,5 miljoner. Inte mycket till vinst, en marginal på 3,75 procent, men det begriper inte folk i allmänhet. 3,5 miljoner är mycket pengar, nu vill volontärerna ha betalt.

2012 ökade omsättningen till bortåt 105 miljoner kr. Det var alltså inte publiken som svek. Men ändå blev resultatet en förlust på 17 miljoner kronor! Inte så muntert i ett bolag med eget kapital på 3,7 miljoner kronor.

Vad var det då som hände? Idealisterna krävde att få lön 2012. Antalet sysselsatta mätt på helår ökade från 30 till 48. Det var som att släppa en bomb i redovisningen. Troligen bokade man även in dyrare artister och spräckte även den budgeten.

Slutsatsen är att det handlar om dåligt affärsmannaskap.

1: Festivalens ledning har resonerat som många nystartade gör. Vi köper oss marknad genom att inte kalkylera med fulla kostnader, utan förlitar oss under några år på idealister. Den här strategin fungerar inte, du gräver bara ned dig i ett lågprishål.

2: Festivalens ledning har inte förstått att vinst måste prioriteras, för att bygga eget kapital och obeskattade reserver. Vinst är inte fult, vinst är ett villkor för att överleva.

3: Festivalens ledning har uppenbarligen ägnat sig åt lyckokalkylering. Det hade krävts en radikal ökning av antalet besökare för att balansera fjolårets kostnadsexplosion. Det blev bara en femprocentig ökning. Undrar hur många man hade fantiserat om i budgeten?

Det finns en välskött festival, Sweden Rock i Sölvesborg. De har koll på kostnaderna och vett att bygga upp reserver. Trots att intäkterna minskade med tio procent 2012, redovisade Sweden Rock Festival AB en vinst på drygt 22 procent av omsättningen med eget kapital på 12,6 miljoner och tillgångar på ytterligare 19 miljoner.