• "6 guldregler som räddar din förhandling från stressade beslut som kan kosta massor!"

    Ulla-Lisa Thordén

  • "PR-skolan i dag: En artikel om dig och ditt företag kan du använda på många sätt. Här är några."

    Anna Fagerström

  • "Tack vare Social Selling har jag mycket mer tid över som jag spenderar på min familj."

    Fredrik Steinholtz

  • "Fem råd för att få kunderna mer nöjda."

    Anders Andersson

  • Ulla-Lisa Thordén
  • Anna Fagerström
  • Fredrik Steinholtz
  • Anders Andersson

8 nummer

545 kr

Prenumerera
  • Henrik Hall

    Henrik Hall

    Serieentreprenör

    Jönköpingsbon Henrik Hall är serieentreprenör av värsta sorten. Han har arbetat med marknadsundersökningar, konferenser, internetsajter och bokföring. Mest stolt är han över att 200 ungdomar i Kamerun har lärt sig IT tack vare honom och att flera av dem idag har jobb eller är på väg att starta företag.

Allt är mitt fel, jag erkänner!

BloggJag såg svenska VW-chefen bli grillad i TV i morse. Han kämpade tappert och beundransvärt med att få sin arbetsgivare att framstå som ett pålitligt och trovärdigt företag, utan att skönmåla eller släta över. Det var absolut inte hans fel att det inte höll hela vägen. Uppförsbacken var helt enkelt hopplöst brant, när han tvingades erkänna, mycket trovärdigt, att han inte vetat mer än allmänheten om bakgrunden till den skandal som nu fört honom till TV-studion.

Det förväntas av anställda att de ska vara lojala med sin arbetsgivare, att de ska ställa upp för företaget. Hur länge kan man kräva att lojaliteten håller uppåt, när det brister i lojalitet nedåt? Måste man försvara en arbetsgivare som har fuskat? När man är högste chef för en landsorganisation kanske, men hur långt ner i organisationen har man det ansvaret? Hur lojal måste man vara mot chefer som åker dyrt privatjet, när de kunde åkt reguljärflyg eller tåg? Måste man hålla god min om styrelsen går på porrklubb?

Var går gränsen för när man inte behöver hålla på uppsägningsperioder, kontrakt och tystnadsplikt? Räcker det med att man får veta att företaget inte delar den egna moraliska synen på barnarbete eller måste barnen få stryk också innan man får göra uppror?

Arbetslivet svävar inte i ett vakuum vid sidan om medborgarens övriga liv. Det är en central del av vår existens och det är svårt att se varför vi skulle lämna våra värderingar utanför kontorsdörren eller fabriksgrinden. Därför gäller det förstås att välja arbetsgivare med omsorg, men som vi sett upprepade gånger räcker det inte alltid.

Det är då det är så underbart skönt att veta att det som händer i mitt företag, det beror på mig och bara mig. Allt som är bra är min förtjänst. Alla fel som begås, någonsin har begåtts och alla som i framtiden kommer att begås, de är jag och ingen annan skuld till. Att vara egenföretagare är detsamma som att säga: jag får, vill och tar obegränsat ansvar. Inte bara för min egen försörjning, utan också för ett helt litet företags agerande. Det känns oerhört skönt!

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Dags att dra vidare

BloggI tre och ett halvt år har jag bloggat här på Driva Eget. Det som började som en idé om en artikelserie om fyra nykläckta entreprenörer i Kamerun, utvecklade sig till en passion och ett intresse långt större än jag kunnat ana. Min intention var att följa kamerunierna ett tag och lägga ner skrivandet när de hade lyckats, men snart märkte jag hur mycket tankar, idéer och åsikter om företagande i allmänhet som bara ville ur mitt huvud. Med kamerunierna gick det inte alls så bra som jag tänkt mig (läs om det i fyra artiklar från mars-april 2015), men desto mer givande blev det att dela med mig av framgångar och frustration i mitt företagarliv här på hemmaplan.

Det har varit givande att skriva i de här spalterna på många sätt, inte minst genom att jag lärt mig mer om hur internet fungerar och hur människor hittar det de läser. Vi bloggare får då och då lite statistik på hur våra inlägg klarar sig i cyberrymden och jag har ofta kliat mig i huvudet och undrat varför vissa artiklar knappt når några läsare alls, medan andra blir superpopulära. Jag tänkte från början att det var toppen att få synas på en så populär och relevant sajt som Driva Eget, att det var min stora chans att få många läsare, men i takt med att de välskrivna (om du frågar mig) artiklarna om viktiga (för mig) ämnen mötts av kompakt tystnad och förbiseende, har jag börjat tvivla.

Min utan konkurrens mest lästa artikel någonsin är den där jag lade ut en mall för årsredovisning i mikroföretag helt gratis. Trots att det nu är i dagarna ett år sedan den lades ut, har dess popularitet inte dalat ett dugg. Det beror inte på att den lyfts fram på Driva Eget, den har passerat lika anonymt som alla andra inlägg. Idag är den dold långt ner i bloggströmmen. Jag tror istället att vi här ser nyckeln till hur någon hittar något på internet över huvud taget idag: de googlar! Sök på “Årsredovisning gratis” eller något i den stilen så får du se. Du behöver inte bläddra långt för att hitta min artikel.

Helt plötsligt blir tanken på att starta en helt egen blogg inte så orealistisk och främmande ändå. Om ändå ingen hittar mina artiklar därför att jag finns på en bra sajt, men i gengäld hittar mig varje gång jag får till ett relevant innehåll, då är jag aldrig bättre än min senaste artikel. Likheten med företagande i allmänhet är slående: lär känna din målgrupp och de kommer att belöna dig rikligen!

Det har blivit dags att dra vidare från Driva Eget, men det blir inte en egen blogg, inte ännu. Det är kul att tillhöra ett sammanhang och att ha kollegor och detta har jag hittat på dagensanalys.se, en fräck nyhetssajt driven av genuina entreprenörer, som först och främst vill skapa en sajt de är stolta över och inte bekymrar sig så mycket över att tjäna pengar på det de gör. Ungefär som Driva Eget fortfarande kändes när jag blev inlockad i gänget av Anders, grundaren, entreprenören och visionären. Idag ägs Driva Eget av storspelaren LRF Media och drivet är inte riktigt detsamma längre. Anders är fortfarande kvar och han är fortfarande läsvärd, men den där riktiga entreprenörsglöden som en gång genomsyrade hela tidningen, den börjar falna så smått.

Välkommen att läsa mig på dagensanalys.se i fortsättningen. Nej förresten, googla efter det som intresserar er och läs det ni har användning för. Har jag skrivit något bra kommer ni att hitta och läsa mig. I annat fall är det bättre att ni läser någon annan!

Tack för den här tiden och tack Anders för att du trodde på mig och gjorde det så lätt att komma igång!

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Är kundtjänst de som inte träffar kunderna?

BloggJag har haft problem med min SJ-app på sistone. Ingen stor sak eftersom jag normalt bokar mina tågresor från min dator, men kanske skulle SJ vara intresserat av att jag inte ens har möjlighet att boka en resa med dem från min telefon. De uppmanar ju trots allt sina kunder att ladda ner och använda appen. Och min Swebus-app funkar perfekt.

När jag så nyligen äntrade ett tåg (i första klass, nota bene), kunde jag inte hålla mig, trots att jag på förhand insåg det fruktlösa i mitt tilltag. Jag frågade första bästa uniformerade representant för ombordpersonalen om hon kände till några aktuella buggar i deras app. Hon svarade som förväntat att hon inte hört talas om några generella problem. Sedan kom den lika förväntade slutsatsen och rekommendationen till lösning: “Du får kontakta kundtjänst”.

Det här handlar inte om SJ. Jag hoppas att vårt i grund och botten kompetenta tågbolag (som alltid får mer skäll än de förtjänar) ursäktar mig för att de får stå till tjänst med det praktikexempel som så väl illustrerar mina observationer angående stora företags kundtjänster.

Storföretag är per definition och för att uppnå effektivitet utstuderat opersonliga i de flesta av sina kundrelationer. Information finns på hemsidor, i broschyrer och på skyltar, ibland även på automatiska telefonsvarare. Skrivna rutiner finns för alla upptänkliga situationer och problem. Ombud och agenter sköter försäljning, om inte kunderna sköter hela processen via webben och klagomål tas emot via formulär och blanketter.

Men vid några enstaka fall, som på ett tåg, en flygplats eller en buss, står den enskilda kunden öga mot öga med en enskild medarbetare, anställd av företaget. Den legendariske SAS-chefen Jan Carlzon (som jag är stolt över att ha jobbat under och till och med har skakat hand med) kallade det “sanningens ögonblick”. Det här ögonblicket är läskigt eftersom så mycket kan gå fel på ett irreparabelt sätt, men det är ändå ett ögonblick att välkomna, eftersom ännu mer kan rättas till och lösas på sätt som annars aldrig är möjliga. Det kräver att den medarbetare som kan komma i kontakt med en kund inte bara har stor kunskap utan också omfattande befogenheter och inte minst en grundläggande förståelse för hur viktig en nöjd och problemfri kund är för företaget.

Inser du nu hur galet kontraproduktivt det är att i detta unika möte hänvisa till kundtjänst? En kundtjänst som sitter bakom ett skrivbord någon stans och aldrig någonsin ser en kund av kött och blod i ögonen. Smaka på ordet: kundtjänst. Hur kan det vara definitionen på en avdelning som aldrig träffar några kunder?

Nu hör jag någon invända att en enkel tågvärd, trafikassistent, servitör eller receptionist knappast kan kunna allt. Hur ska de kunna hjälpa en kund med en krånglande app, ett ersättningsärende eller veta om fisken är fångad i ett hållbart fiske? Vänd på det: vem ska annars kunna det? Kunden berörs ju av hela företagets utbud och verksamhet, eller i varje fall många aspekter av den. Företag älskar att framhålla att kunderna är det allra viktigaste de har (eller åtminstone näst viktigast, efter personalen). Är det då inte rimligt att just de som möter kunden är de bäst utbildade och hårdast drillade, så att kunden aldrig behöver vända sig någon annan stans? Eller att den som möter kunden åtminstone tar ansvaret för att ta reda på svaret, istället för att skicka iväg kunden på en ödemarksvandring mot en fjärran “kundtjänst”, som lika väl kan sluta hos en konkurrent?

Lyckligtvis ger det här oss mikroföretagare världens chans. Vi är ju företagsledning, kundtjänst, support, säljavdelning och servicepersonal i en och samma person. Vi kan ta sanningens ögonblick på allvar. Ja, i själva verket har vi svårt att låta bli, för vi ser våra kunder i ögonen varje dag. På det viset skaffar vi oss konstant en fördel vis-a-vis storföretagen och omsätter den i lojalare kunder, som också rekommenderar oss till sina vänner. För du löser väl din kunds problem på fläcken, så fort du får höra talas om dem?

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Vem ska alla andra fråga?

BloggJag besökte min son häromveckan. Han har flyttat till en stor stad, där han går en högkvalitativ ekonomiutbildning på ett välrenommerat universitet. Det är en fröjd att sitta och lyssna på allt han lär sig och en stor förmån att kunna ställa svåra frågor och få svar från en person som står så nära.

Jag läste också ekonomi en gång i tiden, men i en mycket mindre stad, på ett enklare universitet och min utbildning var inte alls lika heltäckande och gediget bra. Dessutom har det gått ett antal år, en tid då jag inte har praktiserat mycket av det jag ändå lärde mig, så uppfräschningen är välbehövlig.

Till min son kan jag ställa avancerade frågor om allt möjligt som jag läser om i tidningar eller ser på TV. Jag får bra svar om en mängd saker som journalisterna inte begriper själva, eller åtminstone inte klarar av att förklara på ett begripligt sätt. Det kan vara allt från hur aktiemarknaden fungerar, vilka bonussystem som är bättre än andra, skillnaden mellan olika slags banker, de verkliga orsakerna till Greklands finansiella kris till mekanismerna som gör det möjligt för europeiska centralbanken att ständigt pumpa in nya pengar i det ekonomiska systemet.

Plötsligt blir jag alldeles kall när jag tänker på hur privilegierad jag är. Det här är frågor som alla röstberättigade samhällsmedborgare förväntas ha koll på. Det här är områden som påverkar allas våra liv dagligen och långt in i framtiden. Men vem ska alla andra fråga? Vart vänder man sig när man inte har fått lära sig ett skvatt om ekonomi i skolbänken och inte har en ekonomikunnig person i familjen eller bekantskapskretsen? När man inte får vettiga och pålitliga förklaringar av journalister och politiker? Det måste väl ändå vara en liten minoritet som har det så väl förspänt som jag har det?

Det är kanske inte så konstigt att människor röstar som de gör…

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Snälla Skatteverket...
Ge oss mer tid i februari!

BloggI grund och botten är Skatteverket generöst med tid för momsredovisning gentemot oss små- och mikroföretagare. Vi har alltid minst 40 dagar på oss att redovisa momsen, oavsett om vi redovisar per månad, kvartal eller år. Men en gång om året har vi i praktiken inte de marginalerna, nämligen just nu!

Den som registrerat sig för faktureringsmetoden (vilket alltför många gör helt i onödan, däribland jag när jag startade mitt första företag på 90-talet) har inget att klaga på. Vi förväntas bokföra alla fakturor direkt när de kommer och det blir ingen som helst skillnad bara för att vi passerar ett årsskifte. För den som ska följa kontantmetoden, även kallad bokslutsmetoden, är läget ett annat, i varje fall för den som anlitar en bokföringsbyrå (vilket Skatteverket ofta rekommenderar, trots att de envisas med att tro att företagaren alltid har full koll).

Så här fungerar det:
- Företagaren lämnar sina bokföringsunderlag till byrån någon gång i 40-dagarsperioden mellan att perioden som ska redovisas tagit slut och att momsen ska redovisas.
- De underlag som lämnas över är de underlag som är slutbetalda, vilket är helt rätt elva månader av tolv eller tre kvartal av fyra.
- Även om en del ibland har ont om pengar och måste vänta med att betala fakturor (eller få betalt för egna fakturor för att kunderna har ont om pengar), är det normalt att högen med underlag från en månad, innehåller fakturorna som ankom eller skickades i månaden innan.
- Vid bokslutet ska alla fakturor, in- och utgående, bokföras på det år de är daterade, oavsett om de är betalda eller inte. Fakturor som kom/skickades i december men betalades i januari ska alltså bokföras två gånger, även när man har kontantmetoden: en gång som kostnad/intäkt i december och en gång som betalning i januari.
- Byrån vet detta och försöker naturligtvis påminna sina kunder om detta, men företagare vill ha enklast möjliga rutiner för sin administration och kör ofta på som vanligt. Den som inte kan förstå logiken i detta och kan acceptera det, förstår inte vad det innebär att vara företagare.
- Konsekvensen blir att fakturor som borde bokföras i december, kommer till byrån i perioden 1 februari till 12 mars, ihop med januari-underlagen (den som har kvartalsmoms kan i värsta fall lämna över dessa december-underlag i början av maj, men det är en historia för sig som kund och byrå måste lösa ihop).
- För byrån är det oerhört praktiskt att bokföra både december och januari i samma veva, något jag brottas med just nu (jag jobbade igår, lördag och ska snart till kontoret igen), detta för att vi som är proffs inte ska behöva överlåta på våra kunder, som är proffs på något annat än bokföring, att avgöra vilka underlag som hör till vilken period.
- Följden blir en nästan omänsklig stress i perioden 1 februari – 12 februari, då vi inte bara måste försöka jaga in två månaders underlag, utan också hinna sortera upp och bokföra.
- Detta bokföringstillfälle är också det mesta centrala under hela året, eftersom det är nu grunden läggs för ett bra bokslut. Många gånger skulle bokslutet kunna göras färdigt här om kundföretaget är litet och välskött.

Därför denna vädjan till Skatteverket:
Låt små företag med 40 dagars momsfrist lämna fjolårets sista momsredovisning i mars istället för i februari!

Och när vi ändå är igång: öppna deklarationen för enskilda firmor redan i februari, istället för i slutet av mars. För många företag skulle det vara ytterligt praktiskt att kunna redovisa sista momsen och deklarationen samtidigt och därmed kunna lägga det gamla året bakom sig!

Dela post
Kommentarer (2)
  • Alltså borde de följa mitt förslag! Det vore väl mer bekvämt för dem att årets sista momsredovisning är korrekt från början, istället för att de, som nu, får in en massa rättelser senare?

    Henrik Hall

    2016-02-28 19:51

    Svara

  • Skatteverkets rutiner styrs endast utifrån den egna organisationens bekvämlighet. Därför flyttar verket på eget initiativ fram deklarationsdagen från den 12:e till den 17:e varje år i januari och augusti. Om man gör som du vill så vållar det kanske merarbete för verkets personal. I varje situation är det tjänstemännens bekvämlighet som styr, oavsett om det handlar om Skatteverket eller annan myndighet.

    Janne Näsström

    2016-02-07 16:37

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Varför ska man jobba på dagen egentligen?

BloggHäromdagen var jag ute och tog en riktigt lång, härlig promenad i vintersolen mitt på dagen. På en vardag! Mitt under brinnande “arbetstid”! Oansvarigt, hör jag vissa säga! Fast du gjorde väl detta på lunchen och hoppade över maten, inflikar någon annan som vill tro gott om min arbetsmoral? Inte då; när jag kom in tog jag en lika lång och härlig lunch och njöt av skidskytte på TV. Halmstrågriparen frågar sig då om jag möjligtvis gick upp ovanligt tidigt på morgonen, så jag redan hade hunnit göra ett gott dagsverke innan promenaden. Ingalunda, jag unnade mig att sova igenom morgonens alla mörka timmar och vakna när många av er redan fått i sig morgonkaffet på kontoret.

Skakar du på huvudet i misströstan över denna oansvariga lättja? Oroar du dig över mina stackars kunder som inte fått sin bokföring gjord (eller, om du själv finns i min bransch, slickar du dig kanske om munnen över att det snart finns några företagare som vill byta leverantör)? I så fall är du nog väldigt normal, på det viset att du har accepterat den rådande uppfattningen om vad som utgör normal arbetstid.

Jag kan börja med att lugna mina kunder! Jag gjorde er bokföring lika mycket den här dagen som någon annan. Jag gjorde bara huvuddelen av den när det redan blivit mörkt utomhus. Jag tror ingen kommer att märka någon skillnad: jag brukar ändå ha lampor tända när jag sitter och arbetar, vare sig klockan är två på eftermiddagen eller nio på kvällen.

Vi har i det här landet på något märkligt outtalat sätt, kollektivt bestämt oss för att arbetstid, det är från någon gång kl 7-9 på morgonen och fram till kl 16-18 på eftermiddagen. All jobbaktivitet utanför detta är antingen tragiskt skiftarbete eller rakt av suspekt. Den som väljer att jobba kl 12-21, med lunchpaus kl 16-17, möts av kompakt oförstående och en strid ström av frågor, medan den som släpar sig ur sängen halv sju för att kunna gäspa sig in på kontorsrummet vid kl 8, betraktas som ett föredöme.

Jag har suttit i möten där klockan börjat närma sig 12 och alla utom jag har börjat skruva på sig tills någon säger: ska vi gå då? Man behöver inte ens säga: ska vi gå på lunch? Det är så självklart att lunchen infaller kl 12 att till och med kreativiteten vet det och sätter stopp någon gång vid 11.55. Att jag inte är i närheten av att vara hungrig så tidigt är inte ens värt att notera.

Det galna och märkliga i detta visar sig under det bistra, kalla och mörka halvår som vi kallar vinter. För den som gillar att vara ute eller åtminstone kastar en blick ut genom kontorsfönstret, blir det snabbt uppenbart någon gång i oktober-november att den som arbetar normaltid effektivt går miste om alla dygnets fåtal ljusa timmar. Detta under en säsong präglad av nedstämdhet, vinterdepressioner, D-vitaminbrist, kort sagt: ett oändligt stort behov av så många solstrålar som möjligt. Jag tycker det är komplett vansinne att förvärra solbristen ännu mer och därför försöker jag göra det bästa möjliga av saken genom att förlägga mer arbetstid till dygnets mörka timmar och mer utetid till de ljusa. Jag mår helt klart bra av det, så det kan rekommenderas.

Jag förstår att alla inte har den här valmöjligheten. Om du har anställda som jobbar normaltid måste du vara på plats för att leda och övervaka dem (ja, så illa är det tyvärr). Om du har ett jobb som i hög grad bygger på kontakt med andra människor som jobbar normaltid, då har du heller inte mycket val. Men jag ser och hör väldigt många som hade kunnat välja andra tider och bara slentrianmässigt halkar in i det som de tror förväntas av dem.

Många av oss soloföretagare har en enastående möjlighet att välja våra egna arbetstider. Se till att du gör det aktivt! Se till att välja arbetstider som du mår bra av. Se till att välja arbetstider som passar det liv du vill leva. Se till att få sol även på vintern! Det här är en av de viktigaste möjligheterna som följer av att du valt att ta ansvar för din egen försörjning. Utnyttja den!

Dela post
Kommentarer (1)
  • Häromdagen unnade jag mig en löprunda mitt på dagen i strålande solsken :-)
    och tack vare din blogg fick jag inte något dåligt samvete alls. Tvärtom fylldes batterierna på rejält.

    Magnus Hagman

    2016-02-06 21:40

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Dags för nästa revolution!

BloggNär jag gick in i marknadsundersökningsbranschen på 90-talet, var det fortfarande en värld full av papper. Skriftliga enkäter skickades med vanlig post och svaren på telefonenkäter fyllde åtskilliga lådor med papper efter den enklaste undersökning. Många timmar ägnade jag åt att mata in data från dessa papper och att packa utskick med papper. Papper som bara mötte två par ögon: respondentens eller intervjuarens och inkodarens.

Tidigt snappade jag upp och förverkligade de möjligheter som idag gjort branschen i stort sett pappersfri. Jag var först i Jönköping med datorbaserade telefonintervjuer och jag var bland de första i landet med webbenkäter. Det var fantastiskt att få vara med och driva denna positiva utveckling, men framför allt blev arbetet väldigt mycket smidigare och företaget mer lönsamt.

När jag för några år sedan växlade över till att syssla med bokföring beklagade jag för mig själv att jag nu åter igen trädde in i en värld av papper. Men vad kunde jag göra? Lagen kräver ju pärmar med bokföringspapper som sparas i sju år. Inte kan det väl räcka med att spara något bara på datorn – det måste ju gå att följa alla verifikationer i pärmen. Det var bara att bita ihop och köra på. Många lådor med papper har jag köpt sedan dess och ännu mer har jag fått av mina kunder.

Tills nu. Jag har under det senaste året fått allt mer belägg för att jag inte varit ensam om att beklaga alla papper. Jag har blivit varse om att min bransch är på väg att genomgå väldigt omvälvande förändringar. En del går så långt som att hävda att vi om fem år inte kommer att sitta och mata in konteringar i datorn längre, vi kommer på sin höjd att bara kontrollera att det som redan bokförts med automatik har gjorts som det ska. Sedan kommer vi att ägna resten av vår tid åt rådgivning till våra kunder.

Hur mycket en sådan utveckling än lockar, kan jag inte se den fullt genomförd på bara fem år. Det finns för många som ska med på tåget och intresset för bokföringen som sådan är för svalt, för att den stora revolutionen ska vara helt genomförd på så kort tid. Men mycket kommer ändå att hända och nu har jag bestämt mig för att ställa mig i första ledet och göra vad jag kan för att driva den här utvecklingen.

Jag har främst Fortnox, min systemleverantör, att tacka för den ögonöppnare jag genomgått den senaste tiden. Jag har inte fog för att säga att de är bättre eller mer drivande än andra bokföringsprogramleverantörer när det gäller digitaliseringen av branschen, men driver gör de och de tar varje chans att förklara för oss kunder hur vi ska göra oss av med så mycket som möjligt av pappershanteringen. Visst, de kvitton och fakturor som man fått på papper måste fortfarande sparas, men det är inte självklart hur och var det sker och väldigt mycket kan göras för att minska pappersskörden markant. Inte minst måste vi tillsammans förklara för våra leverantörer att vi inte vill ha våra kvitton och fakturor på traditionellt sätt; vi vill ha dem direkt in i datorn, allra helst raka vägen in i bokföringsprogrammet.

Det är inte bara en pappersbesparing som väntar, vi kommer att få ett helt nytt tänk i branschen. Bokföringen får nu en chans att ligga betydligt bättre i fas med de verksamheter som vi servar. Vi kommer att kunna ge bättre råd, just precis för att vår information är bättre uppdaterad. Vi kommer inte att behöva träffa våra kunder alls lika mycket för att bara lämna över bokföringsunderlag på papper, vilket öppnar upp möjligheter för att istället träffas för att diskutera affärer, baserat på de senaste och väldigt färska siffrorna. Att kunna använda kontorets bokhyllor och lagringsutrymmen till något annat än ändlösa rader av pärmar – att till och med kunna flytta med sig kontoret till ett café eller till kunden, just för att en dator är allt som behövs  – kommer som en mycket positiv bieffekt.

Jag är redo för att vara med och revolutionera en bransch till. Häng med du också!

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Varför såg ingen något?
Jag var konstig redan som barn

BloggSå länge jag kan minnas har jag varit besatt av att ändra saker. Jag har inte kunnat gå in i en förening utan att skriva om stadgarna. Jag har inte kunnat läsa tidningsartiklar om världsläget utan att börja formulera en alternativ världsordning. De få gånger jag haft ett vanligt jobb, har jag varit mer upptagen med att försöka förändra de synliga och osynliga reglerna på arbetsplatsen än av att försöka lära mig dem.

Det här har aldrig varit ett medvetet val, det har bara varit så jag fungerar, ända från tidig ålder. Länge trodde jag faktiskt att jag var helt normal. När den hypotesen inte riktigt höll, började jag alltmer irritera mig på att folk runt omkring mig inte förstod det geniala i mina förslag och inte var beredda att haka på mina försök till förändring.

Jag har med ålderns rätt insett att den här inställningen och det här sättet att tackla världen, är mycket kontraproduktivt för den som vill göra karriär i näringslivet. I akademin kanske jag hade haft en chans, men det är företagsvärlden som har lockat mig. Där är det en smart strategi att observera sin omvärld, lära sig spelreglerna, förstå människor och efter hand, smygande och gradvis, agera i enlighet med de lärdomarna. Inte ständigt, som nykomling, påtala att allt skulle bli mycket bättre bara vi gjorde på mitt sätt istället.

Det tog lång tid innan jag insåg att mitt beteende var typiskt för en entreprenör. Det tog ännu längre tid för min omgivning att fatta det. Över 30 år hann slösas bort innan jag hamnade rätt och blev egenföretagare. Ändå fanns tecknen där hela tiden. Vad var det som var så svårt att se?

En anledning var säkert den njugga inställning som vi länge har haft mot företagande och företagare i Sverige och som var ännu värre när jag växte upp. Att driva eget var inte ett realistiskt jobbalternativ, det var inte ens ett jobb. Företagare var sådana som man skulle söka anställning hos, inte någon man skulle identifiera sig med. Fast det var inte hela sanningen. Även om företagarförebilder inte fanns i min omedelbara närhet, fanns de i tillräcklig omfattning i min familjs bredare kontaktnät.

Jag tror en viktigare anledning är vårt samhälles fokusering på yttre framgång som den enda acceptabla konsekvensen av entreprenörskap. En bra entreprenör är en som tjänar mycket pengar, anställer många människor, grundar en välgörenhetsorganisation som förändrar världen, revolutionerar ett politiskt parti eller på något annat sätt gör ett positivt avtryck. Alla andra som bryter mönstret är bara konstiga.

Jag åstadkom aldrig något banbrytande. Jag blev inte intervjuad av TV efter att ha hjälpt svältande barn i Afrika. Jag har aldrig blivit rik på någon av mina idéer. Jag har bara gått min egen väg. Det fantastiska är att ju mer jag har gått min egen väg, desto bättre har jag mått och desto lyckligare har jag känt mig. Är inte det värt något i sig själv? Är inte det ett slags entreprenörskap som duger lika gott som något annat?

Ni som träffar barn och ungdomar, nej förresten, vi alla: försök se entreprenörerna i vår vardag. Döm inte ut dem som går sin egen väg som konstiga. Hylla dem inte bara när de når yttre berömmelse och ära. Lyft upp alla entreprenörer och låt dem vara sig själva. Världen i stort kanske inte blir så mycket bättre, men en enda människa som blir lite mer harmonisk är också en seger. Det är värt en hel del!

Dela post
Kommentarer (1)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Vem vågar lämna värmen?
En väldigt speciell grupp av praktikanter sökes!

BloggJag har bestämt mig för att ta ett stort och jobbigt steg. Hur mycket jag än uppskattar, till och med älskar, att jobba helt själv, känner jag att denna förändring måste ske. Jag erbjuder mig att ta in praktikanter!

Du som praktiserar hos mig kommer att få jobba med bokföring själv, du kommer att få diskutera bokföring och skatter med mig och du kommer att få se på hur jag arbetar. Med lite tur får du träffa någon av mina kunder också.

Du kan själv välja hur lång tid du vill vara hos mig: en timme, en dag, en vecka, en månad. Jag är öppen för vad som passar dig.

Jag har bara ett förbehåll: du som ska praktisera hos mig måste idag ha ett arbete på Skatteverket, där du fattar beslut som berör enskilda mikroföretagare.

Givetvis har jag en baktanke om att själv kunna lära mig nya saker. Jag vet att ni på Skatteverket kan det mesta om hur det borde gå till att driva företag och göra bokföring. Idag får jag tyvärr nästan bara ta del av den kunskapen när jag eller någon av mina kunder har gjort ett fel. Det skulle vara roligare att få kunskapen innan vi hunnit göra fel.

Självklart hoppas jag att du också ska känna att du har lärt dig en massa efter att ha varit hos mig. Jag hoppas du ska få se att mikroföretagarens verklighet och vardag inte alltid gör det praktiskt möjligt att följa alla regler till punkt och pricka. Jag kanske kommer att kunna hjälpa dig att förstå att det ibland vore direkt skadligt för företagens lönsamhet och överlevnad om mikroföretagarna lade den energi och tid som krävs på att sätta sig in i precis alla regler som de förväntas följa, istället för att fokusera på sina kunder och sin kärnverksamhet.

Förhoppningsvis hinner vi diskutera vad det innebär att starta ett mikroföretag, att man sällan vet i förväg exakt vad man kommer att arbeta med och om man passar för att driva företag. Jag ger gärna exempel på hur affärsidéer har bytts ut eller utvecklats efter starten av företaget och hur det är just det som gjort hela projektet framgångsrikt. Jag kanske kommer att kunna låta dig träffa framgångsrika företagare, som inte alls såg ut som en succé när de lämnade in sin ansökan om F-skattsedel.

Antagligen kommer vi att ha fruktbara diskussioner om var den nedre gränsen för en acceptabel bokföring går och varför det är viktigt att inte ställa kraven på mikroföretagare långt över denna nedre gräns. Jag diskuterar gärna paradoxen i ett system som å ena sidan lägger allt ansvar för den ekonomiska redovisningen och rapporteringen på den enskilde mikroföretagaren, å andra sidan ställer upp regler som är så komplicerade att följa så att det i praktiken är nödvändigt att anlita ekonomisk hjälp för de flesta, medan ni på Skatteverket, å tredje sidan, framhärdar i att kommunicera direkt med den ofta okunniga och måttligt intresserade företagaren i skattefrågor istället för med konsulten som sköter alla papper. Och detta trots att ni gärna ser att företagare anlitar redovisningskonsulter!

Förhoppningsvis får jag dig att förstå att det alltid finns två sidor av myntet; att om kraven som ställs från myndighetshåll blir för stora för en enskild mikroföretagare, går inte bara entreprenören utan också hela samhället miste om det som företagaren hade kunnat genomföra och att det bidraget kan vara något värt även om det är väldigt litet. Jag ser fram emot att få höra mer om hur du ser på Skatteverkets roll som tillståndsgivare och kontrollinstans i ett samhällsmaskineri där alltfler myndigheter vill befrämja företagande och ser det som både ett sätt att utveckla samhället, ge människor möjlighet att förverkliga sina drömmar och få bukt med arbetslösheten.

 

Välkommen med din ansökan i kommentarsfältet här nedanför eller till bokforing@juv.nu. Jag ser fram emot att se dig här på mitt kontor!

Dela post
Kommentarer (2)
  • Huvudet på spiken. Hoppas innerligt att du får en praktikant. Det kommer att bli en chockartad upplevelse för honom eller henne.

    Janne Näsström

    2015-11-19 18:15

    Svara

  • Jag väntar fortfarande spänt på den första intresseanmälan…

    Henrik Hall

    2015-11-27 11:21

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Jag är min egen trygghet

BloggAlla som jobbar lagligt i Sverige åtnjuter anställningstrygghet. Till och med höga chefer, som inte omfattas av LAS, har fallskärmsavtal som gör att de landar mjukt vid en uppsägning. Alla? Nej, inte egenföretagare förstås. De behöver ju tydligen inget av det som vanliga löntagare tar för självklart; friskvård och julfest t ex. Orättvist och tråkigt? Nej, knappast i fallet anställningstrygghet.

Min trygghet är mina kunder. Så länge de vill fortsätta anlita mig och betalar mina fakturor, får jag mat på bordet. De stannar så länge de tycker jag är bra nog. Alltså hänger det på mig om jag ska ha någon trygghet. Så länge jag fortsätter att utveckla min verksamhet och hålla uppe kvalitén i det jag levererar till mina kunder, så länge har jag kvar mitt jobb.

För mig är detta en oerhört inspirerande och rogivande tanke. Jag är inte beroende av en särskild lagstiftning för att få intäkter (om kravet på bokföring avskaffas får jag jobba ännu hårdare för att visa på mina kunders nytta av bra bokföring för deras egen skull). Jag är inte beroende av någons välvilja eller av att stå på en viss plats på en lista. Jag är inte beroende av en enda företagslednings beslut som fattas långt över min nivå utan några möjligheter för mig att påverka. Jag bygger varje dag min egen anställningstrygghet genom att alltid försöka vara på topp, alltid göra ett så bra jobb jag kan och alltid försöka överträffa mina kunders förväntningar. Det lyckas förstås inte alltid – även egenföretagare har dåliga dagar – men än så länge lyckas det tillräckligt ofta och det är en enorm kick varje gång jag märker att mina ansträngningar bär frukt i form av uppskattning och rekommendationer.

Min egenskapade anställningstrygghet får mig att växa som människa. Vad gör det med en människa att hon vet att det enda som gjorde kollegan Ulla arbetslös, istället för henne själv, var en lagtext?

Dela post
Kommentarer (3)
  • Bra exempel, Henry, på vad som går att göra som mikroföretagare just för att man är så nära sina kunder! Under många år fakturerade jag regelmässigt halva uppdragsbeloppet i förskott. Utan det hade min dåvarande verksamhet inte varit möjligt. Att jag fick göra det, berodde förstås på att mina kunder kände mig väl och visste att jag inte skulle sticka till skogs med pengarna. Själv visste jag förstås att jag var mer ännu beroende av alla framtida uppdrag som den aktuella kunden kunde komma med, än de pengar jag precis hade fått, så allt annat än att försöka överträffa kundens förväntningar, var helt uteslutet.

    Henrik Hall

    2015-11-16 14:59

    Svara

  • Du är bäst!:)

    Sara

    2015-11-06 10:37

    Svara

  • Hej, jag är också ensamföretagare, håller med om att kunderna = tryggheten. Jag har dessutom fått möjligheten/förtroendet att kunna fakturera i förskott någon enstaka gång. Inga jättebelopp men det fixade maten på bordet den månaden!

    Henry Skoglund

    2015-11-04 23:16

    Svara

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
En bra ansats är aldrig bra nog

BloggJag var troligen inte ensam om att bli väldigt glad när sajten verksamt.se lanserades för ett antal år sedan. Äntligen skulle myndigheterna börja samarbeta kring företag och företagare. Äntligen skulle det finnas smidiga online-lösningar för det nödvändiga, men oönskade registreringsarbetet. Äntligen skulle man slippa hålla reda på allsköns blanketter. Äntligen bara en plats på internet att hålla reda på.

De första förväntningarna infriades också, men de första förväntningarna på en helt ny tjänst är med nödvändighet låga. Sedan dess har internet utvecklats och vi användare har följt med och lever allt mer av våra liv på nätet, på allt mer avancerade sajter. Det vore synd att säga att verksamt.se har följt med i utvecklingen.

Fortfarande är det vattentäta skott mellan myndigheterna på den sajt där de sägs samarbeta. Fortfarande är sajten full av oförklarliga buggar som gör att man fastnar mitt i ett ärende. Fortfarande är det oftast omöjligt för en vanlig företagare att förstå hur hen ska använda de olika tjänsterna på sidan. Många gånger räcker det inte ens att vara en siffernisse som jag, som har varit inne otaliga gånger på sajten. Jag går fortfarande vilse i labyrinten och hamnar i återvändsgränder allt som oftast.

När jag bytte verksamhet i min firma, ville jag att resten av världen skulle få veta det och gick in och registrerade ändringen hos Bolagsverket på verksamt.se. Det kostade en slant, men det var det värt tyckte jag. Ett nytt registreringsbevis kom på posten och allt tydde på att det hela var klart. Lite konstigt var det att det inte helt plötsligt kom en massa irriterande reklam riktad till min nya verksamhet som bokförare, men det var en lätt börda att bära.

Två år senare påtalade en skattetjänsteman att jag hade fel SNI-kod registrerad. Omöjligt sa jag, jag har ju ändrat verksamhet på verksamt.se. En närmare kontroll visade att Bolagsverket inte ändrar SNI-koder, det gör Skatteverket (i och för sig gratis, men ändå ett extra steg). En ny registrering via verksamt.se, denna gång hos Skatteverket och så var den saken ur världen. När jag ändå var igång kollade jag lite närmare på varför jag fortfarande ibland får post till den besöksadress som företaget inte har haft sedan år 2000. Jag har ju ändrat adress hos Skatteverket och Bolagsverket för länge sedan. Det visade sig att även SCB har ett adressregister och att detta inte får uppdateringar från de andra myndigheterna, så då fick jag kontakta dem också.

Allra värst, eftersom det berör flest personer, är att nyregistreringen av företag är så knölig och måste genomföras i flera steg. Att vi har en bra mycket smidigare procedur än de flesta andra länder, är en klen tröst. Att Bolagsverket och Skatteverket har två olika formulär och procedurer är inget som den enskilde nyföretagaren varken vill eller behöver veta om. En normalbegåvad programmerare skulle lätt kunna skapa ett gemensamt, användarvänligt formulär, som sedan fördelar uppgifterna till rätt myndighet. Det jobbet ska inte en nyföretagare behöva göra.

Särskilt besvärande är att Skatteverket, till skillnad från Bolagsverket, inte tillåter att ett ombud gör ett utkast till registreringen för F-skatt, moms och arbetsgivaravgift. Ändå är det Skatteverkets registrering som är svårast att förstå och innehåller flest potentiella fallgropar. Extra stor blev skillnaden sedan Bolagsverket för något år sedan introducerade en ny, smart och väldigt enkel snabbfil för registering av små, enkla aktiebolag. Den vägen kan de flesta normalbegåvade gå på egen hand, Skatteverkets djungelformulär har ännu ingen av mina kunder klarat utan min hjälp (och de är ändå väldigt smarta människor).

Varför envisas t ex Skatteverket med att tro att nyföretagare vet exakt hur mycket de kommer att tjäna under sitt första år och att de dessutom kommer att ha pengar att betala preliminärskatt på det beloppet från första månaden de driver företaget? Varför kan de inte åtminstone upplysa om det som alla vi erfarna redan vet, men som nyföretagare ständigt gör bort sig på: att det är normalt att skriva att man inte kommer att tjäna något första året och att man lätt kan ändra den uppgiften när kulorna börjar trilla in?

När jag påtalar buggarna i systemet (de flesta har jag inte nämnt i den här krönikan), brukar de båda Verken påtala att de ständigt jobbar med att förbättra verksamt.se. Jag är ledsen, men med några få undantag märks det inte. Det som behövs är inte heller några uppdateringar och finputsningar här och där. Det har länge varit på tiden med en rejäl ombyggnad av den gemensamma sajten, så att den lever upp till dagens förväntningar på internet. Sajten måste in i en helt ny version, så att den kan leva upp till sin fulla potential. Det kräver i sin tur ett samarbete värt namnet mellan de olika myndigheterna, något som skulle vara positivt i sig eftersom de alla har mycket att lära av varandra.

Kan vi hoppas på en sådan uppryckning snart?

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Läs mer i tidningen Driva Eget
8 nr 545 kr

Nr 5/2016 – bara i papperstidningen:
TEMA: Starta eget utomlands
Så får du mer pondus på affärsmötet
Betalar du för mycket för bokföringen?
Försäkringar för dig och ditt företag
Så startade han eget – med noll kronor och en cykel

Skatteverkets handläggning kan vara fel även när den är rätt:
Utvärdera det som betyder något!

BloggVi lever mitt i en utvärderingshysteri som inte visar minsta tecken på att bedarra. Minsta lilla telefonsamtal till varje kundtjänst ska följas av fem enkla frågor. Varje inlämningsuppgift ska ha ett betyg och en prognos. Det räcker inte med att utvärdera en konferens i dess helhet, varje 15-minutersföredrag ska ett eget medelvärde, baserat på svaren från även en minimal publik. Och mastodont-enkäterna från de stora instituten visar inga tecken på att ta intryck av det övriga samhällets rationaliseringsiver.

Det var givetvis ingen överraskning att även Skatteverket skulle dras med i enkätivern. Skriv till Skatteupplysningen och du kan räkna med att få tre frågor om svarstid, bemötande och svarskvalitet, helt oberoende av hur enkel, liten och perifer din fråga var. För en gammal avdankad marknadsundersökare som jag är det svårt att begripa fixeringen vid att andra måste tillfrågas om den egna servicen. I fallet Skatteverket räcker det t ex med att mäta svarstiden internt (dagar för e-post, minuter för telefonsamtal), för att kunna utesluta åtminstone den frågan. En enkel genomgång av de svar som skatteupplysningen ger – i allmänhet klippa-klistra-svar som den uppmärksamme medborgaren redan hittat på Skatteverket.se – borde också ge vid handen att de två andra enkätfrågorna är lika överflödiga.

Men när det verkligen gäller något, i de lägen då vi blir granskade och ifrågasatta av skattetjänstemännen, då finns inte minsta möjlighet att tala om hur man upplevde kontakten. Du får yttra dig i själva sakfrågan och du kan alltid överklaga innehållet i beslutet (i och för sig helt meningslöst för de flesta eftersom du befinner dig i ett sådant informationsunderläge, men ändå bra att veta), men bemötandet, handläggningstiden och upplevelsen förutsätts vara klanderfri.

Ändå vet vi alla att olika skattehandläggare agerar väldigt olika. Jag har träffat på några av de allra snällaste och mest hjälpsamma människorna i Skatteverkets stora organisation, men jag har också blivit utsatt för griniga, kompromisslösa och nedlåtande personer, som verkar ha som utgångspunkt att alla fuskar så mycket de kan. Kunskapsnivån är normalt hög på skattekontoren, åtminstone om de egna reglerna (insikterna om hur det är att driva företag eller hur svårt det kan vara att fylla i en blankett, lämnar en del övrigt att önska), men jag har också träffat på handläggare som påstår saker helt felaktigt. Vissa är beredda att hjälpa till med att hitta lösningar som är optimala för den enskilde, väl medvetna om att även skatteregler ofta kan tolkas olika i samma situation, men lika ofta kör skatteexperten sin linje helt okänsligt till den enskildes nackdel.

Allt det här har betydelse! Att bli kontaktad av Skatteverket är i dagens trygga Sverige något av det mest traumatiska som kan hända en vanlig människa. Även positiva besked kan ge stora skälvan, helt enkelt för att de flesta av oss lärt oss att inte förvänta oss något gott av skattmasen och för att det mesta de skriver är obegripligt för en normalbegåvad svensk.

Skatteverket har en tydlig ambition av att framstå som rättvisa, begripliga och transparenta. Alla ska betala rätt skatt, ingen ska betala för mycket. De har kommit långt i sina ambitioner och hela tiden märker vi som har löpande kontakt med dem, att saker och ting förbättras. Blanketter förenklas, namn på blanketter och rutiner ändras för större tydlighet, förklaringar av svåra begrepp utvecklas mot mer begriplighet.

Vore det då för mycket begärt att vi efter varje granskning eller annan mer omfattande kontakt med Skatteverket, fick en möjlighet att uttala oss om hur vi blev bemötta? Det kan väl ändå inte ligga i Skatteverkets och statens intresse att vissa av deras handläggare ska betraktas som griniga och fientliga?

Dela post
Kommentarer (0)

Vill du att en profilbild syns till din kommentar? Registrera din e-postadress på www.gravatar.com så hämtas bilden därifrån automatiskt.

Kommentera
Följ Driva Eget
Följ oss på facebook
Följ oss på Twitter
Följ oss på Instagram
Följ @drivaeget
Följ oss på LinkedIn
Följ oss på Google+
Sök allabolag.se
Dagens aktieindex
Läs mer i tidningen
8 nr 545 kr

TEMA: Starta eget utomlands
Försäkringarna för dig och ditt företag
Betalar du för mycket för bokföringen?
Maxa utdelningen