Därför pratar män om sin äkta hälft

Hanna Brodda

Publicerades: 24 januari, 2011

“Min fru och jag brukar alltid…” Men varför är det aldrig tvärtom? Det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor i arbetssituationer. Det är att män pratar om sina respektive, kvinnor gör det inte.

Jag håller på att starta upp medieföretaget Dina mediciner och har många projekt i anslutning till det och under det här året har jag gjort av med en bunt med 500 visitkort, jag kan alltså säga att jag har ett inte obetydligt underlag av män och kvinnor i sina första möten med en ny människa, det vill säga mig.

Orsaken till att kvinnor inte pratar om sina män är ganska självklar, tror jag. Vi har äntligen befriats som grupp från ganska enformiga uppgifter och en orsak till att det tagit så lång tid är männen. Alltså pratar vi inte om dem det första vi gör när vi kommer ut. Det skulle antyda att den kvinnan som gör det inte är fri ännu.

Men männen då, varför pratar de om sina respektive, det är lite mer intressant.

Här är min lista på möjliga orsaker till varför män pratar om sin käresta:

  • Trovärdighet. En orsak skulle kunna vara att jag är kvinna och då tänker de omedvetet att en hänvisa till en kvinna då och då skulle kunna höja deras trovärdighet, göra mig lugnare eller öka min respekt på något vis. Det som motsäger det är att även de homosexuella som jag träffat åberopar sina registrerade partner lika ofta.
  • Otillräcklighet. De tror att de inte räcker själva, deras egna hobbiesar, upplevelser eller sjukdomar känns inte tillräckligt spännande, därför berättar de om frugans/äkta hälftens dito.
  • Trivsel. Det blir onekligen en familjär känsla när man pratar om familjemedlemmar under ett arbetsmöte, det blir ett förtroende och säger mycket om den som berättar.
  • Image. Det säger mycket om hur den personen VILL att man ska uppfatta honom. Som hjälpsam, omtänksam, familjeman eller dylikt.
  • Bristande självkännedom. Ibland får jag en känsla av att männen berättar om sina fruar/respektive för att kvinnan därhemma har förklarat för honom hur hon mår och varför, därför förstår han det och vill prata om det. Hur han själv mår har han inte riktigt pratat med någon om och kan därför inte verbalisera.

Vad tror du? Har du märkt det här? Varför pratar män som sina respektive och varför gör inte kvinnor det? Borde vi kanske göra det mer?