Frilansskolan del 25: Därför svarar inte redaktören på ditt mail #1

Camilla Björkman

Publicerades: 26 augusti, 2011

Ett av de största frustrationsmomenten med att vara frilans är när man skickat in artikelidéer till en tidning – och inte får svar. Efter en eller två påminnelser får man kanske ett ”nej tack” slängt till sig. Självklart blir man både ledsen och besviken! Det här har hänt mig massor av gånger, framförallt i början av min frilanskarriär. Men efter att ha jobbat som frilans i många år och dessutom suttit – och sitter – på andra sidan som redaktör, lär man sig hur uppdragsgivaren tänker. Därför kommer här två vanliga orsaker och vad du kan göra åt dem – jag fortsätter med tre till i nästa inlägg.

1. Idéerna passar inte tidningen
Jag vågar påstå att i nio av tio fall beror avsaknaden av svar på detta. Det spelar ingen roll om dina idéer är fantastiska, passar de inte tidningen går de bort. Jag har själv slängt iväg hur många mail som helst med artikelidéer som jag tyckt varit out of this world, men när jag nu, några år senare, går tillbaka och tittar på mina idéer så ser jag att njaa…kanske inte perfekta för tidningen i fråga. Mest extrema exemplet var när jag skrev en typisk tjejtidningsguide till hur man som ung kvinna handskas med ”playerkillar” och bland annat skickade den till en tidning för pensionärer. Svaret? De tyckte att målgruppen var lite för gammal för min artikel, vilket de kanske hade rätt i….. (sen kan man ju i och för sig fråga sig varför inte äldre kvinnor skulle fall för playergubbar, men det är en annan fråga). Ofta är det dock inte alls lika uppenbart. Det kan t ex vara att man pitchar en idé om en superhäftig företagare till en företagartidning. Men tidningen i fråga har inga sådana företagarporträtt utan skriver enbart om ämnen där inspirerande företagare är inbakade i ämnena. Se mina tidigare inlägg om detta.

Så löser du det: Köp tre nummer av tidningen – biblan kan ha gamla nummer men det går även att beställa från redaktionen – studera den noga och skriv upp tidningens olika vinjetter (=avdelningar) på ett papper. Under varje avdelning skriver du rubrikerna till de artiklar som finns här, i alla tre nummer. Då är det extremt mycket lättare att komma på en fjärde och femte artikelidé under åtminstone några av vinjetterna.

2. De tror att du innebär merjobb
De flesta tidningar idag har redan ett gäng frilansare som de är nöjda med, därför orkar de kanske inte ”träna upp” en ny. Alla tidningar har ju sin speciella stil och en ny skribent kanske inte alltid är medveten om den. Så är självklart inte fallet med DIG – du skriver grymt redan från början – men det vet de ju inte nu. De kan också ha haft dåliga erfarenheter med frilansjournalister, alla är inte lika fantastiska som mina läsare!

Så löser du det: Skriv i dina pitchmail om du skriver/har skrivit artiklar för andra tidningar – då minskar du deras oro att du ska skriva något hej-kom-och-hjälp-mig. Har du inte skrivit en enda artikel kan det vara bra att skriva hela artikeln och skicka in den i sin helhet. Det gjorde jag med min första artikel. Det kan också finnas en poäng i att skriva att du är väl bekant med tidningens stil, även om jag personligen aldrig testat det.

Annars är det absolut bästa här att lyfta luren och ringa chefredaktören/redaktionschefen. Då får de en känsla av dig som person och du förpassas inte bara till att bli ytterligare en frilansare bakom ett mail. Känns det jobbigt? Sträck på dig, lyssna på en pepplåt, le stort (då låter man mycket trevligare på telefon) och inse att du är GRYM. Och sen ringer du! Kom igen nu!

Kolla in
Så får du bolån som småföretagare – 6 tips (och 3 vanliga frågor och svar)
Ekonomi

Så får du bolån som småföretagare – 6 tips (och 3 vanliga frågor och svar)

 

  

A) Om ni vill får ni gärna köpa senaste Elle för där har jag skrivit två artiklar: en handlar om hur man minskar stressen i höst och en består av tre intervjuer med framgångsrika karriärduos.

B) I tidningen är jag intervjuad till medarbetarsidan och avslöjar att jag ska vara med i tv-programmet Halv Åtta Hos Mig i höst! Det är lustigt med medarbetarrutor – man framställer alltid sig själv som så himla fantastisk och framgångsrik. Just nu känner jag mig precis tvärtom av olika anledningar, men så är ju livet ibland. Då får jag titta på mitt positiva alter-ego i tidningen och tänka att oj, sådär kan jag också vara!