BloggEn sak vi på Driva Eget ibland har fått kritik för är att vi är för positiva i våra artiklar. “Företagande är inte en dans på rosor” säger vissa – och jag håller verkligen med. Samtidigt ursäktar jag mig med att de flesta entreprenörer och småföretagare vi intervjuar ser glaset som halvfullt.

Men kanske har vi alla något att lära av företagaren Björn Flintberg som intervjuas i senaste Driva Eget (nr 1/2015). Han gick i konkurs med sitt mobilföretag och har nu gett ut en bok, Kraschen, om sina erfarenheter.

Jag läser den en kväll och ligger sedan sömnlös. Utan att måla upp en skräckbild för nya företagare påminns jag som så ofta om hur utsatta småföretagare faktiskt är, långt mer än de flesta anställda.

Som Björn Flintberg skriver i ett debattinlägg här på sajten:

Verkligheten för svenska småföretagare handlar ofta om sena nätter för att få tid med bokföringen, ångest över att säga upp personal man behöver men inte har råd med, rädslan över att inte veta om pengarna räcker till lön åt en själv den här månaden heller. Och för några slutar kampen i konkurs.

Jag konstaterar, liksom Björn, att när du startar företag möts du av hurrarop och ett överflöd av rådgivning. Men när företaget sviktar dras mattan undan. Då finns varken stöd eller hjälp – bara skam.

När jag nu skriver detta blir jag lika förbannad som när jag läste Björns historia. Det här är inte okej!

Politiker måste en gång för alla inse vilken risk det är att driva företag, utforma ett skyddsnät efter det och, som om det vore särskilt mycket begärt, se till att det finns hjälp även när det går dåligt. Björns förslag om en nationell plan för att minska risken för de tusentals företagare som går i konkurs varje år känns som det minsta politikerna kan ta tag i.

Och vad kan vi andra göra? Börja våga dela med oss av våra misslyckanden i företaget. Inte bara är det skönt att veta att man inte är ensam – misslyckanden kan ju dessutom direkt översättas till ”lärdomar”.

Läs mer: