Fy skäms om du är mamma och entreprenör

Camilla Björkman

Publicerades: 5 januari, 2015

Isabella ”Blondinbella” Löwengrip, serieentreprenör och en av Sveriges största bloggare, har gett ut en bok om att bli ung mamma. I boken Babyboost – när ett plus ett blir tre skriver hon boken hon själv längtade efter när hon blev gravid.

Av en slump såg jag att Aftonbladet Kultur recenserat den för en tid sedan. Vad domen skulle bli var ganska självklart. Isabella är entreprenör, moderat och hymlar inte med att hon tjänar bra med pengar – alla rätt för att bli sågad på kultursidorna.

Men nu har hon alltså även blivit mamma. En kombo som skulle visa sig vara ännu värre.

Skribenten Ida Therén börjar med att konstatera att Isabella är mer sympatisk i boken än i bloggen. Nu skriver hon öppet om att läcka flytningar, få en ADHD-diagnos och gifta sig höggravid i stödstrumpor. Det är tydligen bra. Gissningsvis för att ingen vill läsa om en supermamma. Risken är ju att man får komplex.

Men ”samtidigt finns det spår av gamla Bella i boken”, konstaterar recensenten om Isabellas tävlingsanda och positiva inställning. Det verkar mindre bra för:

”Hon tar aldrig steget längre för att fundera på varför vi uppvärderar glada välstrukna entreprenörer som pajar jorden. Det är synd”, skriver hon.

Här vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Isabella skriver en gravidbok. Varför i all sin dar ska hon i den filosofera om bilden av entreprenörer och deras påverkan på vår jord (och vilka är det för övrigt som pajar: de välstrukna entreprenörerna eller storbolagen som spyr ut avgaser och statliga myndigheter som vänder bort blicken?).

Kanske är det recensenten som ska reflektera över hur hon kan nå ut till en miljonpublik via Aftonbladet, startad en gång i tiden av just en glad entreprenör?

Eller inte. Hon skriver ju faktiskt en recension – inte en debattartikel eller en handbok. Eller gör hon? För plötsligt ska Isabella få råd om hur hon i stället borde ta hand om sitt barn. I ett långt stycke förmanar Ida Therén författaren om det rätta sättet enligt henne:

”Att barnet blir ledsen av vagnen hade lätt lösts med en ergonomisk bärsele eller en bärsjal, och de sömnmetoder hon och maken Odd beskriver i sina respektive bloggar borde de skippa helt”, skriver hon och fortsätter: ”Säker samsovning med eventuell liggamning hade kunnat både ge barnet närhet, och gjort att föräldrarna slapp springa upp till spjälsängen hela tiden”.

Och så slutklämmen. Den gamla vanliga dängan till mammor som inte är hemma tillräckligt länge med sina barn:

”Berättelsen om bebislivet tar slut när Bella ska återvända till jobbet. Förvånad inser jag att barnet bara är ett halvår, trots att spädbarnstiden beskrivits som en svunnen era. Allt går i autobahnhastighet för Isabella Löwengrip. Hoppas barnet inte behöver växa upp lika fort”.

Summa summarum: skämmes att lämna det värdefullaste du har och gå tillbaka till företaget efter så kort tid!

Jag kan bara hoppas att Ida Therén mailar samma uppläxning till alla pappor där ute, som ju i regel tar den kortaste tiden hemma.

Så länge har jag en fråga till alla mammor som driver eget: är det så här illa man blir bemött av omgivningen?

I så fall tror jag att jag förblir barnlös ett bra tag till.