Det är de anställda du straffar, Magdalena Andersson

Camilla Björkman

Uppdaterades: 2 april, 2019
Publicerades: 7 oktober, 2014

På Driva Eget står vi alltid på småföretagarnas sida, det är en av våra käpphästar som vi aldrig kompromissar med. Om det innebär att vi kritiserar Alliansens politik eller den röd-gröna spelar ingen roll – det viktigaste är att vi alltid kämpar för det som är bäst för de minsta företagen.

Men när nya finansministern Magdalena Andersson (S) nu höjer skatterna för att anställa yngre och äldre är det faktiskt inte småföretagarna jag tänker på i första hand utan – just det – deras anställda.

Det är ingen skräckpropaganda att säga att många människor kommer att förlora sina jobb. Redan en minut efter att vi la ut nyheten på Facebook kommenterade en läsare med att en anställd kommer att behöva ryka, och efter ytterligare en kvart en till. Det är också den dystra verkligheten hos flera andra av våra läsare och vänner jag har pratat med som idag anställer unga och äldre.

Jag förstår att Socialdemokraterna och Miljöpartiet måste öka skatteintäkterna på något sätt för att finansiera sina vallöften. Men att på detta sätt straffa unga och äldre – de som står precis i början av sin karriär och de som är precis i slutet – är för mig obegripligt.

För det är som jag skriver i mitt öppna brev till Stefan Löfven i senaste numret av Driva Eget:

Kolla in
Sveriges största influencers – så mycket tjänar de
Nyheter

Sveriges största influencers – så mycket tjänar de

Det är inte småföretagen det är mest synd om när politikerna ignorerar dem – det är samhället. För det är ju som du vet småföretagarna som skapar fyra av fem jobb idag. Det är småföretagarna som bidrar med högst skatteintäkter och på det sättet till vård, skola omsorg och de som har det sämst. Det är småföretagarna som växer till stora företag som Ikea, H&M, Spotify och spelbolaget Mojang som skapat oerhört framgångsrika spelet Minecraft.

Jag hoppas nu innerligt att Magdalena Andersson och biträdande finansminister Per Bolund (MP) kommer att stå utanför dörren till de småföretag som tvingas avskeda folk – och sträcka fram ett nytt, riktigt jobb till dessa människor.

Något säger mig tyvärr att så inte kommer att ske.