Är storbankerna korrupta lögnare?

Anders Andersson

Publicerades: 30 maj, 2015

Bankerna kläms åt från flera håll och det är utmärkt:

  • Finansinspektionen tvingar bankerna att redovisa snitträntan som de gett sina bolånekunder. Ett utmärkt instrument för dig som vill försöka pruta ned boräntan
  • Kritiken mot bankernas rekordvinster växer. Vinstmarginalen hos deras fondbolag ligger på nivåer som en småföretagare inte ens vågar drömma om, 20-40 procent enligt DI.
  • Allt fler kunder har upptäckt bankernas usla konton. När räntan låg på några futtiga tiondels procent reagerade de inte. Men nu när den ligger på den psyklologiska nollpunkten protesterar de äntligen genom att försöka hitta andra placeringar.

De senaste protestyttringarna kommer från två författare:

  • En bankchef som under fingerade namnet Bo Haldell i boken Fly bankfällan hårt kritiserarar de råd han är med och ger till bankkunderna som tror att bankerna alltid vill kundernas bästa.IMG_3676
  • Författaren Joel Dahlberg, som kallar fondbolagens höga avgifter för lurendrejeri i sin bok Sammansvärjningen.

Det är synpunkter som jag själv ofta kommit med när jag i över 30 år slagits mot banker och avgifter i Expressen, Privata Affärer, Driva Eget, radio och TV.  Joel har nu på ett utmärkt sätt stärkt denna tes.

Han har tagit fram siffror som visar att storbankernas fonder som kallar sig aktiva i själva verket förvaltas som indexfonder. Förvaltarna vågar inte avvika från index. Avkastningen följer då indexutvecklingen, fast blir något sämre eftersom de höga avgifterna drar ned den årliga värdeförändringen.

De flesta storbanker har både indexfonder och sådana som de kallar aktivt förvaltade. Men de säljer nästan bara de aktiva, eftersom det är dessa de tjänar mest pengar på. SEB har exempelvis en Sverigefond med 1,3 procent i årsavgift och ett kapital på hela 15 miljarder, medan den lilla indexfonden med 0,4 procent i avgift bara har ett kapital på 200 miljoner.

Genom ränta på ränta-effekten betyder avgifterna mer än många tror. Exempel:
   100 000 kr sätts i 30 år in på en fond med 1,3 procents årsavgift. Lika mycket sätts in på en lågprisfond med 0,4 procent i avgift. Om avkastningen före avgifter är 6 procent per år har pengarna i lågprisalternativet stigit till 432 000 kronor – 109 000 kronor mer än i andra alternativet. I Driva Egets kalkyl kan du göra beräkningar med egna siffror.

Joel Dahlberg menar att bankerna lurar sina kunder genom att inte tala om att indexfonderna egentligen är bättre för kunderna än andra fonder. Han menar att det är en officiell hemlighet att göra på det sättet och kallar detta en sammansvärjning mellan bankerna.

Han anklagar bankerna med viss rätt för att ljuga, vara korrupta och sätta sin egen vinst före kundnyttan.

Sitt påstående stärker han med en intervju där chefen för Swedbanks fondbolag Robur säger att det är extremt svårt att lyckas slå index när man ligger ”indexnära i en aktiv produkt”.

Detta erkännande är så anmärkningsvärt att Aktiespararna med detta som stöd stämmer Swedbank i en grupptalan i Allmänna reklamationsnämnden.

Aktiespararna har räknat ut att spararna under tio år betalat 7 miljarder för mycket i fondavgifter.  De två jättefonderna Allemansfond och Kapitalinvest har tagit ut 1,4 procent i stället för 0,4 procent för att fonderna skulle haft en aktiv förvaltning.

– Det har i princip inte varit möjligt att slå index. Det innebär att Swedbank har tagit betalt för något som de inte ens har försökt att leverera, skriver Aktiespararna på sin hemsida.

Skulle Aktiespararna få rätt är det en sensation utan motstycke i bankvärlden. Tyvärr kommer det att bli svårt. Men jag önskar Aktiespararna lycka till.