En AMF-ordförande får inte tänja på gränserna

Anders Andersson

Publicerades: 13 maj, 2011

Skatteplanering är fult och kriminellt. Så säger en del.

Men de har fel. Så länge skattereglerna följs måste vi ha rätt att se till så vi betalar minsta möjliga skatt. Lagen och inget annat måste vara rättesnöret.

Men kom ihåg att vi  då inte får bryta mot skatteflyktsklausulen , som säger att transaktioner inte ska strida mot lagens grunder och inte enbart göras av skatteskäl. Och den som tänjer på gränserna och utmanar både skattesystemet och folkopinionen är olämplig för arbetsuppgifter på arbetsplatser där etiken går längre än lagen.

Därför borde LO-ordförande Vanja Lundby-Wedin och Urban Bäckström på Svenskt Näringsliv aldrig utsett affärsjuristen Bertil Villard (bilden) till ordförande i AMF Pension.

De hade tvingats sparka AMF:s vd Christer Elmehagen sedan hans vidlyftiga pensionsavtal avslöjats. AMF:s rykte och etik var i botten.

När de skulle ha en ny ordförande gällde det naturligtvis då att hitta en fläckfri person med en moral som AMF:s två miljoner LO-sparare kunde acceptera och med en etik som överensstämmer med den som AMF säger sig ha.

Det visar sig nu att Urban Bäckström visste att Villard flyttat en vinst på 23 miljoner från sitt svenska fåmansbolag till Luxemburg, sedan till Peru och sedan tillbaka till Sverige. Rimligen borde då också Vanja Lundby-Wedin ha känt till det. Det kan väl ändå inte vara så dålig stämning i styrelsen att Bäckström inte informerade de övriga ledamöterna om Villards bakgrund.

Kolla in
Skattesänkning får skarp kritik – detta händer och så påverkas du
Nyheter

Skattesänkning får skarp kritik – detta händer och så påverkas du

Villard utnyttjade 2006 en paragraf i ett dubbelbeskattningsavtal som kom till för att försöka få in kapital till fattiga Peru och som året efter stoppades.

Detta är inte kriminellt och Villard har inte hemlighållit transaktionerna för Skatteverket. Men det kan strida mot skatteregeln om skatteflykt (läs om skatteflyktsklausulen här). Skattedomstolarna är oeniga om det, en kammarrätt har fällt, en annan friat sådana här skatteupplägg.

Om Villard väljer att balansera på gränsen och utmana skattemoralen i sitt bolag må vara hans sak. Men hur kan Bäckström och Lundby-Wedin ha det dåliga omdömet att bland alla andra kandidater välja Villard till ordförande?

Det måste ju begripa att hans affärer förr eller senare kommer ut och att hans agerande inte kan accepteras i AMF, som säger sig leva efter etiska och moraliska regler som går längre än lagens gränser? Och varför begrep inte Villard att han med dessa transaktioner var olämplig som ordförande?

I fredags kom konsekvensen  som var självklar –  Villard valde att omedelbart avgå som ordförande i AMF Pension.

 Ska man ställa högre krav på AMF:s ordförande än på andra? Var går gränsen mellan acceptabel och inte acceptabel skatteplanering? Tyck till nu genom att klicka på Kommentarer här nedan.