Det måste bli stoppp på megafonjournalistiken

Anders Andersson

Publicerades: 12 april, 2011

I dag lägger regeringen fram sin vårbudget. Att det är riksdagen som den läggs fram för är illusioner som vi har glömt för länge sedan.

Men då är det väl media som den läggs fram för – nyhetshungrande granskande journalister som springer benen av sig för att jaga nyheter och hitta läckor.

Så var det faktiskt förr. Efter mer än 40 år som journalist har jag sett det på nära håll. Men sådant hinner dagens nyhetsjournalister inte med i den ökade stressen för att producera mesta möjliga på minsta möjliga tid. Den kritiska journalistiken verkar i varje fall totalt bortblåst på vissa dagstidningars debattsidor.

Regeringen kan lugnt och fint bestämma vad som ska stå i tidningarna. På vår och höst när de lägger fram sina budgetar gör de en medieplan, precis som annonsförmedlarna gör för sina annonsörer. Inför dagens budget såg den reklamplanen ut så här:

  • Först en debattartikel i GP, där det ska se ut som om miljöpolitiken förbättrats trots att miljösubventionen på hybridbilar tas bort och att regeringen är så vankelmodig att bilreglerna ska ändras igen om bara två år. Läs mer här.
  • Sedan en debattartikel i Svenska Dagbladet som skulle ge intryck av satsning på småföretagen, men som i verkligheten bara var tre små skatteändringar, varav endast en berör småföretagen. Läs om det här.
  • Så en kraftig finalsatsning på deras huvudmedia, DN debatt – flaggskeppet för Sveriges megafonjournalistik. Först den heta frågan om sjukförsäkringarna och dagen efter jobbskatteavdraget, med argument om att detta är lösning på nästan alla problem.

I dessa så kallade debattartiklar står det att ”Sverige under senare år blivit ett reformland på företagarområdet” och att ”nya områden har öppnats för entreprenörer.”

Jag jobbar med småföretagarfrågor varje dag här på Driva Eget och tycker att detta låter ihåligt, fast inte är socialdemokraternas politik bättre.

Men detta handlar om något annat – att tidningarna har svikit sitt journalistiska ansvar att ställa läsarnas kritiska frågor. Tidningsledningarna verkar ha abdikerat för att kunna sola sig i glansen från politiker som låtsar att de har nyheter, som i verkligheten till 90 procent är politisk propaganda.

Kolla in
Så får du bolån som småföretagare – 6 tips (och 3 vanliga frågor och svar)
Ekonomi

Så får du bolån som småföretagare – 6 tips (och 3 vanliga frågor och svar)

Det de publicerar kan heller inte kallas debattartiklar. Vad då debatt?

Om tidningsledningarna vore rakryggade borde de hänvisa till annonsavdelningarna när PR-strategerna ringer och dirigerar in sina artiklar. De får väl betala för reklam som alla andra.

Det bästa vore att tidningarna vägrar publicering. Nästa gång det kommer en sådan artikel skulle DN:s chefredaktör i stället kunna publicera ett skarpt nej. Tänk vilken statushöjare det skulle vara för DN:s anseende.

Om nu tidningarna ändå inte kan låta bli att lockas av de rubriker och de korn av nyheter som debattartiklarna trots allt innehåller så är en kritisk granskning på nyhetsplats det minsta man kan begära – samma dag.

Så fort ”debattartiklarna” anlänt borde naturligtvis journalisterna på nyhetsredaktionen få rätt att kasta sig över dem. De borde naturligtvis få ställa följdfrågor, reda ut dimridåerna i ”debattartiklarna” och publicera mothugg från de politiska motståndarna. Och detta måste då ske samma dag politikerna fått regera fritt på debattsidorna.

PS. Ovanstående artikel har jag skissat för DI:s debattredaktör, som lovat att publicerar den. Men när han såg den ansåg han att en publicering i DI var som att kasta sten i glashus…