6 månader fri molnservice - Tapstorm

Bokföringsprogram från 100kr/Mån - e-conomic

E-handel utan månadskostnader

Åsa Plesner är företagarcoach och författare till "Fördubbla din omsättning!" Hon ger handfasta tips och abstrakta funderingar kring att driva ett effektivt, kreativt, lönsamt och personligt företag.

Vad är RSS?

Ett kärleksbrev. Till framtiden.

Jag håller på att förbereda mig för hösten 2012. Januaris tema var start, och februaris tema är förberedelse. Snarlikt men olikt! Förberedelse är mitt kodord för försäljning. Jag ska sälja in det jag vill göra i höst nu.

Så januari var inåtvänd, som att långsamt morna sig när man vaknar i god tid.

Februari blir utåtriktad och det är mycket läskigare för mig.

Därför tar jag just nu till många listiga knep för att göra saker ändå.

Jag gör övergångar mellan månaderna.
Jag håller konferens mellan Huvudet och Kroppen och skriver ner allt de säger. På slutet får de skriva överenskommelser.
Jag leker att allt omkring mig viskar hemligheter till mig.
Jag tar mig upp ur Svackor.

Och jag skriver kärleksbrev till framtiden. (Det är ett tillräckligt löjligt namn på planering för att planeringen ska bli av.)

Här är min kärleksmall, håll till godo. Välkommen att löjla dig tillsammans med mig! Affärsutveckling är corny as hell, låt ingen lura i dig något annat!

Kära hösten 2012!

Vad vet jag om dig?

Hur är du att vara med och på och i?

Vem är jag när jag är med dig?

Hur kan jag förbereda mig för dig?

Egenskaper vi har när vi är tillsammans.

Några saker som behöver hända mellan nu och sedan, för att göra dig till verklighet:

Jag lovar att:

6 februari 2012

Kommentar av Stina

<3 Det låter så bra! :-)

6 februari 2012

Svara på kommentar

Ny kund, nytt universum

Det var fest i Resultatverkstan igår. Två nya kunder startade upp - två nya verksamheter som vill fördubbla sin omsättning så fort som möjligt, och kanske mångdubbla på sikt. Två startpunkter, två workshops à två timmar var, två resor från "shitshitshit" till "ahaaa".

Och, för min del, två nya universum som jag blev inbjuden till.

Som coach får jag stå i utkanten och glutta in på mina kunders världar. Det är ett sånt privilegium att det nästan är löjligt.

Jag förundras över hur olika vi är varandra, alla vi som driver företag.

Hur vissa av oss försöker fatta modet att begära en tusenlapp i betalt. Hur andra av oss har kommit dithän att vi rynkar pannan: ska det verkligen vara nödvändigt att jobba heltid för att få ihop en miljon i år - det måste väl finnas ett enklare sätt?

Och hur lika vi är.

Nästan alla överdriver vi svårigheterna vi har framför oss, samtidigt som vi underskattar den ansträngning vi behöver göra för att ta oss framåt.

Nästan alla förlitar vi oss för mycket på vår egen förmåga, och glömmer bort att odla våra närmastes stöd och förståelse för vad vi försöker göra.

Nästan alla glömmer vi med jämna mellanrum bort varför vi egentligen håller på, och börjar försöka imponera på andra istället för att drivas av lust och viljan att göra nytta, och sen undrar vi varför vi tappar så mycket fart.

Fallgroparna är i stort sett desamma, trots att vi rör oss i helt olika terräng - varor eller tjänster, nystart eller omstart, högtryck eller stiltje.

Företagande är grymt underskattat som inre resa. Den som medvetet formar och utvecklar sitt företag, stöter på alla sina begränsningar, utmaningar och rädslor på vägen.

Och motsatsen är också sann: genom företaget får vi, förr eller senare, syn på alla våra styrkor, alla möjligheter som finns med våra liv, hela vår kraft och potential.

Det är en rätt bra anledning att hålla på.

24 januari 2012

Grejer jag är färdig med.

Mitt tema för januari är start. (Ja, i största allmänhet.)

Jag har insett att det behöver innehålla lite slut också. Tre grejer har jag upptäckt att jag fortfarande håller på med, fast de är övermogna sedan länge.

Den här bloggposten är mitt högtidliga löfte att lägga av med att:

Försöka genomföra mina strategier perfekt. För det blir för lite gjort då, helt enkelt. ”Hoppsan, bebisen vaknar, det här får duga” får bli nya ledordet.

Övertolka invändningar. Det handlar ju ändå aldrig om mig, så nu slutar jag bry mig. Jag är trött på att ifrågasätta mina idéer och försöka förekomma minsta kritik. Nu vill jag låta folk säga nej och låta mig gå vidare och inte göra större affär av det.

Driva allt på egen kraft. Temat för 2012 är stöd. Jag har ingen lokal längre, utan lägger hyrespengarna på träningskort, massage, handledning, utbildning och avlastning. Jag må vara en arbetshäst, men i år ska jag sova också.

Vad ska ni andra sluta med i år?

19 januari 2012

Världen krymper (dock inte utsläppen)

Beställde nyss en kaffe på det kafé där jag sitter och väntar in dagens första möte. Jag har aldrig varit här förut, men det var något som gjorde bilden av disken så vansinnigt bekant. Inte bara ännu-ett-vanligt-kafé-bekant, utan riktigt-krypa-under-huden-bekant.

Precis när jag fick koppen och vände mig om gjorde jag kopplingen:

Bakom disken stod flaskor med kaffesmaksättning av samma märke som vi hade på fiket som jag jobbade på för tio år sedan.

Jag skvimpade ut lite av kaffet av två anledningar:

För det första – HJÄLP, var det tio år sedan?! Arghh, det är det här folk pratar om när de pratar om att de känner sig gamla.

För det andra – fiket som jag jobbade på låg i Appleton, Wisconsin, USA.

Flaskor från samma fabrik, både här och där?

Det kan inte vara bra. Det kan inte vara rätt. Minst ett av fiken – troligen båda – köper in extremt långtifrånproducerade flaskor.

Så onödigt. Jag är inte alls emot export eller internationalisering. Vi har internet nuförtiden! Internet gör att det är rätt och riktigt att sälja tjänster, information, kunskap, odla utbyte och gemenskap över hela världen. Internet gör små företag stora, och stora företag små. Internet är fantastiskt och globalisering över internet kan vara så mycket bättre än det låter.

Men … att skicka glasflaskor med smaksatt sirap över hela världen. Sånt kan vi väl lägga av med?

Finns det verkligen ingen lokal, småföretagande, mer personlig kaffesirap att köpa?

Det här fiket har en bild från kungaparets bröllop på väggen, och jag är plötsligt fruktansvärt irriterad. Rojalistisk romantik och luftföroreningar en masse - bara för att jag ska ha någonstans att sitta och dricka kaffe.

Visst är det många fler än jag som har tröttnat på att vi sitter fast i så många gamla unkna idéer?

18 januari 2012

Kortslutningar

Jag brukar prisa variationen man får som företagare högst av allt. Olika kunder, olika uppdrag, varje dag en ny start, lätt och svårt om vartannat, hurra hurra.

Bla bla bla, tänker jag om det just nu.

Igår, och två dagar innan: världens första resultatverkstad, och det var så magiskt och förändrade så mycket - både för mig och för de sju företagare som var med - att jag inte ens kan sätta ord på det än. När jag kan det blir du den första som får veta. Jag lovar!

Idag: workshop i grundläggande vetenskaplig metod för yrkesstudenter. (Det är lite random att jag undervisar i vetenskaplig metod, ja. Min tid som forskningsassistent var kort och känns avlägsen. Men det var som tur var mycket grundläggande.)

Att dyka in i ett klassrum och prata undersökningsdesign och formulera frågeställningar var som att be min hjärna byta form till en Excelfil. Alltså, den gillar Excel jättemycket, men den har helt enkelt inte förmågan att transformera sig hur som helst.

Den gjorde sitt bästa. Tack hjärnan! Och sjutton vetenskapliga frågeställningar lämnade precis klassrummet, så vi åstadkom tydligen någonting i alla fall.

Nu bara brusar det uppe i huvudet. Vad har du emot mig egentligen, undrar hjärnan. Har inte Bodil Jönsson pratat i tjugo år snart om det här med ställtid.* Kan du inte lyssna en enda gång? Det är ju januari, månaden för medvetna starter. Snälla. Starta arbetsdagen lite medvetet nästa gång.

Jag hör dig, hjärnan. Men jag kan inte lova något just nu.

*Nu har jag kollat. Det är bara tolv år sedan "10 tankar om tid" kom ut. Så det är väl inget konstigt att jag inte har tagit det till mig riktigt än ...?

12 januari 2012

Boom. Boom. Boom.

Det har börjat! 2012. Som jag har längtat.

Vi är 11 dygn in och jag har sett nyårsglöden falna i många ögon redan. Jag, däremot, firar nyår hela januari.

Årets tema är tema.

Jag gav inga nyårslöften, men jag satte teman. Januaris tema är start.

Jag blåser inte på med några projekt alls. Jag går bara omkring här och startar: Arbetsåret. Planerandet. Säljandet. Visionerandet.

Det är som att leva i slow motion; jag hinner se min minsta rörelse.

Tankarna går också långsamt när de vet att de har en hel månad på sig att formulera sig.

Och långsamt, upptäcker jag, är starkt. En urstark start på 2012 har det blivit.

Och en världspremiär: den första resultatverkstan tog slut idag vid lunch. Och boom, boom, boom, vad det händer grejer på en resultatverkstad!

11 januari 2012

Vårstädning. Nu? Ja, nu.

Vi är på två-och-en-halv advent redan, hur gick det till?

När jag var liten smög julen sig inte på. Den förutsågs på ett stort blädderblockspapper med rubriken JULSTRESS. En handritad kalender över tiden från domsöndagen (det är veckan före första advent, för dig som inte riktigt kan kyrkoåret utantill) till trettondagen.

Där skrev vi in:

Min storasysters repetitioner och konserter. Mina repetitioner och konserter. Min mammas repetitioner och konserter. (Jag är uppvuxen i en musikfamilj, ja.) Min pappas jobb skrevs inte in för det pågick ju hela tiden - han var ju företagare. Haha!

Hur som helst. Efter alla repetitioner och konserter skrev vi in julstöket. Köttbullar, DÄR. Köpa gran, DÄR. Och så vidare.

Förmodligen var det här min strukturfascism grundlades. Min tilltro till att om det är något du vill ha gjort, men inte älskar över allt annat på jorden - skriv upp det på ett blädderblockspapper!

Och förmodligen är det härifrån mitt beslut som vuxen att aldrig, aldrig, aldrig ha så mycket julstök att det kräver ett schema kommer.

Hur som helst. Min julplanering nu för tiden är mer blygsam. "Barnen gillar ju ändå omslagspapperet mest", är mottot.

Men jag gillar fortfarande idén om att december inte så mycket handlar om att avsluta som om att förbereda.

Jodå, mina leveranser har också julveckan som deadline. Årsskiftet drar ett stort rött streck i kalendern: FÖRE - här är allt bråttom - och EFTER - här är allt förhandlingsbart och fluffigt.

Men i tankarna befinner jag mig mest bortom nyårsstrecket.

Och det jag gör nu syftar i första hand till att det ska bli trevligt där borta.

Jag städar mest hela tiden (mycket olikt mig, de andra elva månaderna). Högar slängs, böcker skänks, kläder lämnas bort, hyllor sorteras om.

Att-göra-punkterna kryssas av, fast inte för att de ska levereras - mest för att det ska vara öppet och fint i mitt huvud i januari.

2012, undergångsåret, har jag tänkt ska få vara välplanerat och välförberett. Och då ska det vara rent och fint för mig när jag kommer dit. Det ska vara öppen plan för ett antal nya idéer jag har.

Sen kommer det naturligtvis att kännas ungefär lika oförutsägbart som alla andra år - men det tar vi då. Nu är det ljuva förberedelser och ställa i ordning för sen.

8 december 2011

Plan B. Och C. Och ...

En av mina många delpersonligheter är tydligen karriärvägledare. En väldigt trigger happy karriärvägledare: hon kastar ur sig nya förslag jämt och ständigt.

Jag har inte varit så överförtjust i mitt företagande den här hösten. Det har inte blivit som jag ville och jag har lagt mycket tid på att vara sur på mig själv för att jag inte förutsåg det.

Detta har fått karriärvägledaren att fullständigt gå i spinn.

Hon har presenterat nya flyktplaner varje vecka, ibland ännu oftare.

Det är tillåtet att lägga företaget vilande under småbarnsåren, vet du, börjar hon med len röst. Lyssna bara på ett par idéer ... Handläggare på Försäkringskassan! Näringslivsutvecklare på kommunen! Nej, nej, vänta, jag hittade nyss ett vik på socialdepartementet!

Jag har lyssnat på ganska många kunders flyktplaner också. ICA-kassan är den vanligaste.

Jag tyckte till sist att jag genomskådade min karriärvägledare och bad henne lägga ner. Kontorsjobb är inte räddningen, bara för att jag råkar vara bra på att skriva rapporter. Och så viftade jag med kalkylen: det är inte så värst många timmar jag måste fakturera varje månad, för att det ska motsvara en lön för en halvtidsarbetande administratör. Eget företag ger mer barntid.

Men hon är lurig. Hon lyssnade. Och hann ta fram nästan en hel affärsplan för ny verksamhet som ... dagmamma!

Jag ska inte bli dagmamma. Jag hann komma av mig innan jag lämnade in ansökan. Men det var en fascinerande verksamhet att nästan starta.

Vet ni hur det funkar med dagmammor nu för tiden? Jo, kommunerna säger upp sina dagmammor, för de påstår att det inte finns efterfrågan. Driftiga dagmammor går inte på det, förstås, utan skaffar F-skatt och barngrupp och verksamhetsplan och kör på själva. Föräldrar som är skeptiska till gruppstorleken på förskolan får ställa sina barn i kö direkt från BB om de ska ha chans till plats.

Kommunerna - åtminstone Stockholm - kräver å sin sida att varje dagmamma ska erbjuda pedagogisk omsorg mellan halv sju på morgonen till halv sju på kvällen, varje dag året runt utom julafton, nyårsafton och midsommarafton. För att nå en halv miljon i omsättning behöver man ha fem eller sex barn inskrivna, och då vill det till att du kan skola in ett nytt barn direkt när någon slutar.

Hur mycket jag än föredrar barn framför vuxna så kan jag inte tänka mig att vara tillgänglig för fem stycken, utöver de tre här hemma, under 12 timmar per dag, 362 dagar per år.

Jag kan inte tycka att det där är riktigt vettiga villkor att driva någon verksamhet alls på. (Och det kanske är politikernas tanke? När verkligheten nu inte köpte deras argument att efterfrågan saknas. Ja, då kan man ju göra verksamheterna ohållbara istället.)

Så det var med viss stolthet jag knyckte på nacken åt karriärvägledaren. Ser du! Inte ens när du nyper mig på det ömmaste stället, "du får leka hela dagarna"-stället, gick jag på det. Jag ska ha min Resultatverkstan kvar, även om den måste städas ur i en del hörn.

Så blev det tyst i huvudet.

Trodde jag.

Tills jag idag plötsligt lade märke till hur nöjd och glad min brevbärare verkar. Och tänk bara! Så mycket frisk luft och motion man skulle få ...

7 december 2011

Plocka ner antennen. [Starta-eget #7]

Det är fredag och vi startar eget!

Kom kom kom, lilla du och lilla affärsidén; stora du och stora planerna. Nu har vi fredagsmys och umgås en stund med våra ofärdiga, nästa, kommande företag.

Vi är redan på nummer 7 i den här serien av råd om nyföretagande som åtminstone jag inte alls fick höra på Nyföretagarcentrum. (Inget ont om Nyföretagarcentrum. Förstås. Jag bara menar att ... äh. Vi går vidare.)

Råd som jag inte alls fick på Nyföretagarcentrum, men som har delats ut tidigare i den här serien, är:

Fatta beslutet att du är företagare (även om du inte är det än)
Kom ihåg att det är väldigt väldigt frivilligt att driva företag (och du får lägga ner när du vill, av vilken anledning som helst)
Eftersom du är människa kommer företagsstarten att ta lite längre tid än du tänkt dig
Du behöver absolut inte en affärsidé; du kan ha en 30-40 idéflisor och se vad som händer
Du kan ta hur långa pauser som helst i företagsstartandet och typ ingen kommer att bry sig
Du som fysisk person behöver äta, sova, röra på dig och sätta vettiga gränser - annars mår din juridiska person inte heller bra

Jaha! Och idag då, ytterligare en utläggning utifrån den här grundläggande idén att:

När superhjältar startar företag går det till som i böckerna, men när vi vanliga dödliga startar företag så går det till lite hur som helst, men bra ändå, och det är tillåtet att ha kul på vägen.

Idag ska vi prata om att inte lyssna på andra.

Vilket ju låter väldigt fult och fel och dumt av den som så småningom vill ha betalt av andra.

Ska du inte göra marknadsundersökningar? Ska du inte vara öppen för feedback? Ska du inte ha kunden i fokus?

Nej. Inte först. Inte förrän du har låtit bli - under tillräckligt lång tid.

Alla forskare, alla konstnärer, alla uppfinnare, alla som kommit med något genuint eget kan vittna om faran med att vara för öppen, för tidigt.

Om du lyssnar på dem som idag handlar av dina blivande konkurrenter, kommer du att bygga ett företag som fungerar på konkurrenternas premisser.

Om du frågar efter vad folk vill ha, får du reda på vad de tror att de vill ha - vilket utgår från vad som finns idag.

Men ditt företag, ditt erbjudande - det finns ju inte än. Och vi andra har garanterat inte förstått potentialen i det än. Så lyssna inte på oss!

Njut av din spirande affärsidé i tysthet. Låt den ligga och mogna i din fantasi, i utkast till hemsidor som du inte visar för någon, i planer som bara är för dig. Så länge du själv har kul med det.

Feedback gör ofta ont. (Såvida du inte redan är en boddhisattva. Men som sagt - nu pratar vi om människors företag, inte superhjältars.) Vi ska öppna oss för feedback såsmåningom. Men först tar vi oss rätten att sluta oss för feedback, stänga av öronen, plocka ner antennen och känslospröten och strunta i vad andra tycker ett tag.

Vårt företag är på jäsning. Vi låter det jäsa till full storlek innan vi bakar ut det.

25 november 2011